Sanna - Mitt i livet

Skuldkänslornas dag..

Alltså jag har verkligen haft skuldkänslor hela dagen idag.
Hade ett litet prat med min supervisor, Bas, idag om att jag ska sluta.. Och han sparade verkligen inte på det här med att ge mig dåligt samvete!
Först imorse då han berättade att han var rätt så besviken.. Det är klart att jag förstår det. Men han sa jue självklart att det var mitt eget beslut och att jag var tvungen att göra det som kändes bäst.

Sattes ännu en dag i träning.. Skulle lyssna på samtal och ta samtal själv.
Jag frågade Bas lite senare, mer på skömt, om jag skulle få använda en dator under tiden medans jag fortfarande jobbade kvar.. Eftersom jag nu har varit utan dator i två veckor och inte kunnat titta min Outlook och är rädd för att den ska vara ganska fylld med mejl.. Tror nämligen att jag står kvar på mejllistan på 3Com..
Då svarade han att det nog inte skulle ordnas eftersom eftersom de inte riktigt visste om jag nu ska spendera min sista månad på Dymo!! "Det är ingen idé att du ska gå igenom en utbildning när du ändå inte ska vara kvar.."
Jahapp.. Det här var ändå innan lunch!

Jag har alltså mest suttit idag.. Känt mig väldigt omotiverad!
Bas sa att jag skulle få veta hur det blir under dagen..

Lite senare så frågade jag ännu en gång om han  visste hur det skulle bli och så tillade jag också att jag faktiskt inte hade nått emot att stanna resten av tiden ut på Dymo..
Då svarade han att; "Men det har vi.. Inget personligt, men att utbilda en person är både tidskrävande och (något mer ord som inte jag kommer ihåg) och det känns inte som nån större idé att lägga det på en person som ändå inte tänker vara kvar.."
Jahapp.. igen!

Tog lite samtal och lyssnade in på Taina när hon fick samtal.
Annars så har jag mest suttit faktiskt.. Inte speciellt spännande. Zoltan ansåg inte heller att det var nån större idé att gå vidare med utbildningen djupare än vad vi redan har gjort eftersom jag kanske inte skulle vara kvar.

När jag senare på eftermiddagen frågade Bas om han var på bättre humör än tidigare, så såg han ganska frågande ut.
Jag förklarade att han hade verkar lite trumpen under förmiddagen och då svarade han att han inte alls var trumpen, bara stressad.. Att för att vara ett så litet konto, som Dymo faktiskt är, så är det väldigt mycket jobb..
Jobb med folk som ska stanna, bestämmer sig för att sluta.. Ja och det ena och det andra!
Kände mig ganska hårt träffad av den piken och det gjorde jag klart för honom.
Han sa att det är klart att det gällde mig också.. att det är klart att de var besvikna eftersom de faktiskt fått "kämpa" för att få mig att stanna och nu ska jag gå..
Han fick det att låta som att jag hade planerat allt, vilket jag inte hade gjort.
"Nej det är klart att jag vet att du inte har gjort det, men det kom som en överraskning.." Ja, men det gjorde det för mig också. Sa att jag var ledsen om mitt beslut skapade problem för de och att jag faktiskt hade önskat att jag hade tagit det här beslutet lite tidigare, men som sagt.. överraskning.
"Jo, det önskar jag med.." fick jag till svar.

Bas såg på mig att jag blev både irriterad och upprörd över detta uttalande och bad mig följa med honom iväg och prata lite.
Han berättade ännu en gång att det är klart att han var besviken eftersom han tyckte att jag var en bra tjej, att jag var driven och duktig och ville komma någonstans, att han hade fått väldigt bra feedback från Zoltan angående våran utbildning förra veckan och att han tyckte att jag skulle vara bra för kontot och var glad över att ha fått en bra och ordentlig tjej, i alla fall fram till November.. trodde han!
Han sa att han trodde att jag var den sista som skulle lämna kontot bara sådär..
Plus att jag alltid är en så glad och leende person och att det var något som hade behövts på Dymo.

(Oj va mycket fina ord för min egen del det blev nu..)

Zoltan sa också att det verkligen var synd att jag tagit beslutet att sluta eftersom han had en massa "planer" för mig.

Dagen slutade 16.10 och då hade Bas bestämt att jag skulle vara kvar på Dymo, i alla fall "tills vidare".

Hur bra mitt beslut känns idag..?
Nja, sådär måste jag väl säga. Men samtidigt känner jag att det som sagts idag inte är skäl nog att stanna, det "negativa" väger fortfarande över.. Men lite har jag börjat tveka! Men det är inte mycket man kan göra åt saken nu.

Sitter hemma nu och slötittar på tv..
Blir en lugn fredag! Känner mig sådär lagom pigg på att göra något. Och dessutom så har jag jue faktiskt inte pengar, så det får vara!

Jaja.. Gilmore Girls snart!

Puss och kram
/Sanna