Sanna - Mitt i livet

att jag glömde skriva svar på frågan Varför..

Det finns många anledningar som kan vara orsak till att Oliver och Ella ville komma tidigare och jag tänkte mycket på det under den första dagen och natten.
Hade de kanske stannat längre om jag vilat mer, legat på soffan och inte rört mig så mycket? Var flytten och stressen av den en orsak?

Tillslut bestämde vi oss för att inte grubbla över Varför och Tänk om.. Oliver och Ella bestämde sig för att komma till oss tidigare och nu var de här. Det var det vi behövde koncentrera oss på. Man fick se det positiva i det hela.. Vi skulle få några extra veckor tillsammans med våra små hjärtan.
Bara det var ju en fantastisk känsla. :)

<3

Natten på förlossningen var ingen höjdare. Lagom till det var dags att sova fick jag nya bricanyltabletter och även starkare tabletter mot värken. Kände mig alldeles skakig och fick inget lugn. :( Hade precis hamnat i en skön sömn just när personalen kom in för att göra nya undersökningar.
Ctg kontrollen visade fortfarande inga tecken på sd (precis som de övriga kontrollerna från dagen innan). Trots att
värken återigen tilltagit. Trodde att jag höll på att bli knäpp. :S
Som tur var så kom läkaren in för att prata lite och såg på mig att jag hade ont. Hon trodde också att jag hade havandeskapsförgiftning och talade om att jag knappast skulle få åka hem innan helgen (bläh, kändes sådär). Tillslut bestämde hon också att ett nytt UL och ny undersökning av tappen skulle göras under dagen.

Mamma kom på besök under dagen ock jag försökte fördriva tiden på bästa sätt. Fick också värkstillande dropp då sd återigen kommit tillbaka med 15 min mellanrum.

Vid 16.30 kom läkaren och hämtade mig för UL. Barnen mådde bra och såg, enligt barnläkaren, ut som att de låg i fighter-position - redo att ta an världen. Och tur var väl det.. för i nästa stund, vid undersökningen av tappen säger förlossningsläkaren; Det där ser ut som en navelsträng på väg ut.

Det kändes som att jag skulle kvävas i just det ögonblicket och jag grät hysteriskt. Läkaren tittade lite och upptäckte att jag nu var öppen 3-4 cm och jag fick strängt sängläge, endast gå på toaletten, jag fick inte ens gå tillbaka till mitt rum. Läkaren sa att de skulle försöka förhala en förlossning så länge som möjligt men barn skulle det bli inom de närmaste dagarna, eller kanske redan under kvällen.

Jag ringde till mamma och pappa i panik och sedan till Miki som alla kom så snart de kunde. Varje gång jag tänkte på att barnen snart skulle komma brast jag ut i tårar. Jag var så rädd, de var ju så små fortfarande. Hur skulle de klara sig utanför magen?!
Värkarna kom tätare och tätare, droppet hjälpte inte alls. Läkaren bestämde att man inte längre kunde vänta utan ett kejsarsnitt skulle bokas in. Detta var någon gång efter 18 och vid 19 kom de och hämtade oss för operation.
19.49 och 19.50 är som sagt våra små sen födda. :)

På uppvaket fick jag sen ligga i nästan tre timmar. Försökte sova lite men hjärnan var alltför uppvarvad och tankarna skenade. Tänkte att barnen kanske ångrade sig, att de egentligen kanske inte ville ut men nu fanns det ju inget man kunde göra. Haha.. Var helt snurrig i skallen. Kunde knappt förstå att det var mina barn som jag väntade på att få träffa, kändes så konstigt.
Miki kom ner till mig och så snart bedövningen gått ut tillräckligt ur kroppen kunde vi få åka upp till BB. Det dröjde dock till 01.30 innan jag fick komma in på neo och träffa barnen.

Det är ingen lätt syn.. att se sina barn med en massa slangar och maskiner som piper. Men det var fantastiskt, och lite overkligt ändå, att se de små bebisarna i sina kuvöser. Båda hade c-pap och syrgas som hjälp vid andningen men annars så sa personalen att det var okej med båda barnen, vilket var lite svårt att ta in vid bara synen av de. Allt var så nytt och vi visste inte vad vi kunde förvänta oss och vad som var "normalt" men vi fick bara lita på personalens ord.

Trodde sömnen skulle lysa med sin frånvaro den natten men efter en spruta mot smärtan så somnade jag nån timme senare. Somnade om och vaknade igen och sådär höll det sen på fram tills att det var dags att kliva upp.

Bilderna är på Ella och Oliver, 1 dag gamla. :)


<3

Det är många som har ställt frågan - varför kom Oliver och Ella så mycket tidigare?

Tvillingar brukar i regel ha en tendens att komma tidigare än enlingar - tror jag läste någonstans att va 60 % föds innan graviditetsvecka 36. Men ibland vill de också komma ännu tidigare. I varje bok vi har läst så säger de att man ska vara beredd på att tvillingar kan komma när som helst efter vecka 25.
Självklart tänkte jag också tanken att våra små kunde komma tidigare men eftersom att hela graviditeten varit komplikationsfri (bortsett från foglossningen och sammandragningarna (sd), som inte var över det normala) så la jag inte alltför mycket energi på att oroa mig för det.

Under påskhelgen började jag känna mig tröttare och segare. Minsta lilla ansträngning tog musten ur mig och på kvällarna kom sammandragningarna med jämna mellanrum medan jag vilade i soffan. Men de försvann igen under natten.

Natten till tisdagen, 2 april, så försvann inte sammandragningarna under natten som de gjort. Jag fick knappt någon sömn och det gjorde riktigt ont. Ringde till sjukvårdsupplysningen som tog kontakt med förlossningen och jag fick åka upp för en kontroll. Då hade jag sammandragningar varje 15:e minut.
På förlossningen gjorde de en ctg (ett sätt att mäta barnens hjärtljud/rörelser samt sammandragningar. Sköterskan frågade mig om jag hade några sd under tiden och jag svarade att de kommer fortfarande var 15:e minut. Hon tyckte det var konstigt då ctg:n inte registrerat några och sa att det säkert bara var barnen som "bråkade med mig". Kommer ihåg att jag kände mig dum just då som hade åkt upp i "onödan". De hade ändå bestämt att göra ett ultraljud för att kolla så att barnen mådde bra och för att kolla så att tappen inte var påverkad. Ultraljudet visade att barnen mådde bra och hade vuxit men läkaren tyckte sig se en påverkad tapp och undersökningen visade att den nästintill var utplånad och att jag redan öppnat mig lite.

Chocken och paniken som uppstod vid det tillfället går knappt att beskriva. Min första tanke var att vi inte alls var beredda på att ta emot våra barn, ingenting var ju färdigt hemma. Jag fick kortison för barnens lungmognad och bricanyl för att stanna av sd och värkar och jag skulle bli inlagd en natt för observation.
Jag hade mamma med mig och det är jag verkligen tacksam över. Miki var tvungen att jobba och jag hade knappast förväntat mig att bli inlagd. Han kom dock flygande från jobbet med en övernattningsväska till mig. :)

Mådde lite bättre under dagen men var otroligt trött. Undersökningen av tappen gjorde så att jag nu blödde också och hade en molande värk i magen. Personalen på förlossningen tyckte dock inte att det lät så farligt och sa att det var normalt. Jag längtade bara till att det skulle bli onsdag eftermiddag så att jag kunde få åka hem igen.

Fortsättning följer..

Det blir inte alltid som man tänkt sig men det betyder inte att det inte blir bra.

Den 3 april, i vecka 30+1, efter ett akut kejsarsnitt föddes våra små hjärtan. <3
Oliver kom 19.49 (och blev därmed storebror), och vägde 1333 gram. Ella kom 19.50 och vägde 1300 gram. Båda var de 38 cm långa.
Efter 5 veckor på neonatalavdelningen på Mälarsjukhuset här i Eskilstuna och ytterligare 5 veckor med hemsjukvård blev vi äntligen utskrivna från sjukhuset den 10 juni, en dag innan deras BF dag.

Båda barnen har mått jättebra hela tiden, vilket vi är enormt tacksamma för, de har bara varit lite små. Det har hittills varit en fantastiskt, omtumlande resa som jag tänkte försöka dela med mig av (om det nu finns någon kvar som läser förstås :) )

Idag är bebisarna 18,5 veckor gamla (8,5 veckor korrigerat) och på senaste besöket på BVC visade det sig att båda barnen vuxit en hel del.
Oliver väger nu 5530 gram och är 60 cm lång. <3
Ella väger nu 5210 gram och är 58 cm lång.

På bilderna kan ni se

Oliver, 6 dagar gammal, ca 1200 gram liten och Ella, 4 dagar gammal, ca 1200 gram liten.

Och en bild på Oliver och Ella nu. :)

<3

Togs på Påskafton, i vecka 29+4

I tisdags, när jag gick in i vecka 29 (28+0) så var vi på nytt TUL för att få se hur bebisarna mår.
Båda har på en vecka vänt sig med rumpan nedåt igen.. Inte konstigt att jag både känner av och ser hur de bökar omkring därinne. ;)
Storasyster väger nu 1019g medan lillebror väger 907g. Båda ligger strax under kurvan men de växer ändå som de ska. :) Nästa kontroll är om två veckor igen.

Annars så sprattlar de omkring i magen och trycker gärna ut diverse kroppsdelar så det ibland känns som att magen ska spricka. Måste säga att det känns sjukt att tänka att det är två små bebisar i magen.. som om några veckor kommer att vara hos oss. Tror nog inte att det fullt kommer att sjunka in förrän de faktiskt är här. :) Och jag längtar verkligen nu. Hoppas att tiden ska gå fort.

I övrigt så trivs vi jättebra i lägenheten. Kommer mer och mer i ordning - även om det är en hel del kvar att göra. Tyvärr säger kroppen ifrån mer och mer vilket betyder att allt tar nu längre tid än vanligt. Men det får göra det nu.

Ligger i soffan med fötterna i högläge och tittar på tv. Börjar nästan kännas som att det är dags för sängen snart. Tänk att helgen passerade så fort igen..

Bild från i tisdags..

Efter flera dagars packande, flytt och organisering.
I fredags flyttade vi in i vår nya, stora lägenhet. :) Miki och grabbarna jobbade på hårt med att flytta alla våra saker under dagen. Jag gjorde mitt bästa med att hjälpa till men det var inte mycket jag kunde göra.
Med hjälp av mina föräldrar och Gabi så har lådorna sakta men säkert packats upp. Än har vi en del kvar att ordna med men det kommer. :)

Igår var vi på Ikea och inhandlade en del som behövdes till lägenheten men också de första stora grejerna till våra bebisar, som en spjälsäng med tillbehör och ett skötbord och en del annat. :) Det börjar kännas mer verkligt att vi faktiskt snart kommer att ha två små bebisar hos oss nu när de har ett eget rum och "bebisarnas saker". :)

Imorn ska vi på ett nytt TUL och få se hur bebisarna växer. Känns spännande och, som vanligt, lite nervöst. :) På fyra veckor kan mycket hända. Får uppdatera imorn om läget. Nu är det dags för sängen skulle jag tro. Orkar knappt hålla ögonen öppna.

Detta kaos vaknade jag upp till på lördagen. Nu är ju antalet lådor betydligt mindre. Får visa bilder på lägenheten senare. :)

När vi fick veta att vår familj helt plötsligt skulle bli dubbelt så stor så fick vi lite panik att hitta nytt boende.
Det blev ett par ångestfyllda veckor med letande och planerande, eftersom vi också har en bostadsrätt.
Nu är det, till helgen, äntligen dags för flytt! :D Så fantastiskt!!

Från vår lilla lägenhet till en vindsvåning i centrum på 154m2! 4 rum och kök och lite huskänsla över boendet. :) Ska bli så skönt att komma i ordning i det nya hemmet innan bebisarna kommer. :)
Jag får visa lite bilder sen när vi kommit i ordning. Flytten innebär också att vi nu kan börja handla till bebisarna, ännu en rolig sak. :D

Just nu försöker jag flyttpacka så gott jag kan. Fort går det inte men det går i alla fall framåt. ;)

Oj, nu var det ett tag sen jag skrev sist igen. Här kommer en liten uppdatering..

Bebisarna mår bra och växer så det knakar. På senaste TUL (tillväxtultraljud) så fick vi bekräftat att det är en flicka och en pojke. Storasyster väger för tillfället 650g, hon ville gärna visa upp sig för oss, och lillebror 550g, han var lite blyg och visade mest upp foten - skostorlek kommer han ärva av pappa i alla fall. Det är två vilda bebisar som befinner sig i magen och speciellt lillebror sparkas riktigt ordentligt. Trots att han ligger med ryggen utåt och alltså sparkar mer inåt så rör sig magen med hans sparkar, det ser så roligt ut. Annars så mår de bra och allt har sett bra ut.
På kontrollen hos barnmorskan så fick vi lyssna på hjärtljuden, vilket var helt fantastiskt. Hon mätte också magen och måttet motsvarar en enling i vecka 30, jag var i vecka 24+ (v. 25) på kontrollen. Man kan ju verkligen undra vart det här ska sluta.
Jag är sjukskriven nu på heltid från jobbet pga sammandragningar och foglossning. Kan knappt röra mig vissa dagar. :( Som tur är har jag min fina man som kan hjälpa mig. Varit sjukskriven i snart tre veckor så börjar vänja mig vid det. Var lite svårt i början men det viktigaste är ju att bebisarna mår bra, det är för tidigt för de att komma nu.

Det börjar bli dags att flyttpacka nu också. :D Men det får jag berätta om senare. Nu ropar sängen.

<3

Bilderna nedan är från senaste TUL.
Magbilderna är från v. 22 vs v. 26 (alltså denna vecka).

I söndags var vi hemma hos Maggi och Dalle och hälsade på deras lilla flicka Elina. :) Två veckor gammal är man inte så stor och dessutom luktar det självklart bebis. :)

När jag hade Elina sovandes i famnen slog det mig verkligen att vi om några månader kommer att ha två egna små barn som kommer ligga och sova på bröstet. Full av hormoner så blir man ju lätt blödig. Haha.. Men det var verkligen en fin tanke som fyllde mig med värme. :) Massa mysigt var det i alla fall.

<3

Gårdagen var fylld av känslor.. Chock blandades med lycka och störst var (och är) verkligen kärleken. :)

Vi väntar inte bara en bebis utan två!! En pojke och en flicka dessutom. Känns helt sjukt men också fantastiskt. Knappt så det går att beskriva känslan för att vara helt ärlig. Det börjar sjunka in nu i alla fall och jag ser fram emot sommaren. :)

Jag älskar redan min lilla familj.

Idag har vi välkomnat vecka 19. :) Jag växer så det knakar, nästan bokstavligt. Haha.. Det känns ovant men roligt att det händer något också.
Tiden går så fort så man knappt hinner med. Men det är ju bra det också. ;)

Imorgon är det dags för ultraljud och vi ska få se den lilla bebis som lever där inne. Känns spännande, nervöst.. allt på en och samma gång. Jag är lite som ett barn kvällen innan julafton. ;) Ser så mycket fram emot det.

Önska oss lycka till. ;)

<3

2012 känns verkligen som att det var mitt år. Så mycket fantastiskt som har hänt..

Examen, jobb, jag gifte mig med världens finaste man. Oförglömlig smekmånad och sist men inte minst fick vi veta att vi ska bli tre i familjen. Det känns helt fantastiskt. :)
2013 känns som att det kommer bli minst lika bra om inte bättre

Jag hoppas att alla era drömmar slår in under det kommande året och att året blir fyllt av lycka och kärlek. <3

Till sommaren blir vår lilla familj lite större. :D <3

Vecka 16 för tillfället. Världens lyckligaste tjej!

till min älskade pappa som fyller år idag! :) firar gör vi på lördag.

Älskar dig massor pappa!!

<3

att vi om 20 dagar åker på bröllopsresa!! :D

20 oktober flyger vi till Miami och dagen efter åker vi på en 7 dagar lång kryssning till Karibien (Jamaica, Haiti och Mexico!! Iiiiihhh). Efter det åker vi till Kristina och John och hälsar på i två dagar och sen avslutar vi resan i Miami. Sen flyger vi hem 3 november. :D
Det ska bli så otroligt skönt att få komma bort på en ordentlig semester tillsammans med min älskade. Och att vi åker till Miami och får hälsa på Kris och John och ungarna är ju bara en stor bonus. :)

Längtar galet mycket. :)

.. söndag igen.
Ännu en vecka har bara rusat förbi.

Helgen har varit fantastisk. Igår fick jag hjälp av Gabi att baka tårtor. :) Gjorde två stycken, en med hallon - och chokladmousse och en "prinsesstårta" med marsipan lock. :) Gjorde också lite chokladmuffins.
På kvällen var jag hos Gabi och festade lite innan vi gick till Kroatiska föreningen där det var fest. Alla pengar donerades till ett barnhem i Bosnien, så en fin sak vi festade för. ;) Mamma och pappa kom också och gjorde oss sällskap vilket var extra roligt. :D Var hemma vid 03 och jättetrött men jag hade så skoj!

Idag har vi haft födelsedagsfika hemma för Miki. Familj och vänner har varit här vilket alltid är lika trevligt. Det är så synd att vi har så litet bara. Men finns det hjärterum.. ;)

Imorn startar en ny vecka.

<3

för det är min älsklings födelsedag, hurra hurra hurra! :D

Vi får fira lite i helgen eftersom vi båda jobbat och han är på personalfest nu.

Han är finast i världen. :D

<3

som gifta idag! :D
Tiden går verkligen så otroligt fort.

Älskar dig till månen och tillbaka min älskade man. :)

(Och nej, jag är inte den som tänker uppmärksamma varje månad som passerar, men den första månaden känns lite speciell. Haha) :D

<3

Helgerna går alldeles för fort. Man hinner ju knappt blinka innan det är måndag igen.

Idag har vi varit i Torshälla och firat min älskade mamma som fyllde år i torsdags. Smörgåstårta och fika. :) Mysigt att bara umgås lite.

Älskar dig massor mamma! :)

<3

att blogga från appen alls. Slutade funka när jag höll på som bäst och skulle uppdatera er. Så det blev inte så många inlägg.

Förberedelserna inför bröllopet når sitt mål idag. Det är bara en(!) dag kvar. :) Uppe med tuppen idag för att starta dagen. Vi ska åka ut till Barva och fixa i lokalen. Det är otroligt mycket jobb men det kommer nog bli bra. Är så otroligt tacksam för att jag har så fina vänner och en sån fin familj som ställer upp och hjälper. Utan de hade det aldrig gått.

Nej, dags att sätta fart nu..
Imorn är jag äntligen Fru Narancic. :D

<3

Och min älsklingsflicka Laura, som hunnit fylla 1 år. :) Det är helt sjukt hur fort tiden går.

<3

De senaste två månaderna har självklart varit fyllda av bröllopsfix. Sakta men säkert börjar allt falla på plats och tur är väl det. ;)

Skor och andra accessoarer har inhandlats. Det är för tillfället bara underkjol och underkläder som saknas sen ska allt vara komplett för dagen. Valet av skor föll på de vita med rosetten. Är förälskad. :) Skor från Wildflower (inköpta från Heppo.se)

För en månad sen blev jag överraskad en lördagsmorgon av mina underbara vänner och det var dags för möhippa. :) En dunderfrukost dukades först upp på vår gård, så otroligt mycket mat. Jag fick packa en väska för dagen och sen bar det iväg.

På Spakällan fick jag en lyxbehandling med peeling och helkroppsmassage och ansiktsbehandling medan tjejerna spenderade tid i relaxen. Behandlingen var precis vad jag behövde. Har nog aldrig varit så avslappnad. :)
Efter det var vi hos min underbara hederstärna Carro för lite fest och fix. Middag på Å-bryggan väntade efter det och sen tillbaka hem till Carro för lite mer fest.

Utgången blev på Pitchers och sen Le Grand. Dagen var lång och jag var trött, men lycklig, när jag kom hem. Hade den bästa dagen på länge vill jag lova, kände mig som en prinsessa hela dagen och var helt lyrisk i dagar efter. :)

Det är över två månader sen jag skrev nått här.. Ändå verkar det som att det är några som kikar in här.

Så jag tänkte mig såhär.. Jag gör några "mikro-inlägg" för att uppdatera er om vad den senaste tiden har haft med sig, istället för att skriva en novell. ;)

Sen i tisdags har jag kört en fruktfasta (med inspiration från Sara - www.storblirliten.se). Fastan går ut på att endast äta frukt som fast föda och dricka vatten (och fruktjuice om man vill). Tänkte köra på tills imorgon kväll för att på lördag börja äta mindre portioner mat.

Det har gått riktigt bra och jag har inte fuskat en enda gång. :) Vet inte om jag själv trodde på att jag skulle klara det, haha. Men det har gått.
Idag är det lite jobbigt bara. Har känt mig rätt hungrig men dricker en massa vatten så känns det bättre.
Känner konstigt nog redan skillnad på kroppen, känner mig lättare på något sätt. :) Igår promenerade jag dessutom 8 km - fram och tillbaka till Ica Maxi tillsammans med Carro, Laura och My. Skönt att röra på sig. :)

Nu ska jag äta lite middag.

Puss <3