Sanna - Mitt i livet

Trodde jag att jag skulle få ligga på idag, men icke sa nicke..
Carro ringde och sa att hon bokat soltid till oss på Solcity och att det var lika bra att jag pallrade mig ner på stan.
Har också varit på en promenad, vilket var ganska skönt i sig, men hade gärna legat kvar i sängen faktiskt.

Tyvärr så fungerar inte Carros tv, vilket gör det här med att ligga hemma mindre attraktivt om man säger så..
Men vad gör man? Får umgås och prata lite som vanligt.. Det är inte som att det inte finns mycket att prata om. *suck*
Vad är det för slags tuna man kommit hem till egentligen?
Misären, och deppigheten, finns så det räcker och blir över.. Vad e-tuna skulle behöva är lite ljus och sol.
Då kanske man skulle slippa se alla ledsna miner överallt.

Vad bra man ändå har det när man är borta. När man inte behöver lägga någon energi på något annat än att bara ha det bra och kunna slippa stressen..
Jag ska egentligen inte klaga, jag har jue det relativt bra ändå, men tyvärr så blir jag verkligen såhär varje gång jag kommer tillbaka från semestern.
Dessutom så har jag inget jobb att se framemot, eller frukta, att gå tillbaka till..
Ångesten över det lägger sig ganska stort över mitt lilla huvud just nu.
Det finns så mycket som man skulle vilja göra, men hur gör man allt det där när man inte har pengarna till det och när man inte har ett jobb som ser till att man får det?

Jag har inte varit arbetslös sen nån månad efter studenten för fyra(!) år sen..
Det är jag verkligen stolt över, men nu.. Nu står man här och har ingenting!!


Jaja, det ska väl lösa sig det med..

Pusa