Sanna - Mitt i livet

att jag glömde skriva svar på frågan Varför..

Det finns många anledningar som kan vara orsak till att Oliver och Ella ville komma tidigare och jag tänkte mycket på det under den första dagen och natten.
Hade de kanske stannat längre om jag vilat mer, legat på soffan och inte rört mig så mycket? Var flytten och stressen av den en orsak?

Tillslut bestämde vi oss för att inte grubbla över Varför och Tänk om.. Oliver och Ella bestämde sig för att komma till oss tidigare och nu var de här. Det var det vi behövde koncentrera oss på. Man fick se det positiva i det hela.. Vi skulle få några extra veckor tillsammans med våra små hjärtan.
Bara det var ju en fantastisk känsla. :)

<3

Natten på förlossningen var ingen höjdare. Lagom till det var dags att sova fick jag nya bricanyltabletter och även starkare tabletter mot värken. Kände mig alldeles skakig och fick inget lugn. :( Hade precis hamnat i en skön sömn just när personalen kom in för att göra nya undersökningar.
Ctg kontrollen visade fortfarande inga tecken på sd (precis som de övriga kontrollerna från dagen innan). Trots att
värken återigen tilltagit. Trodde att jag höll på att bli knäpp. :S
Som tur var så kom läkaren in för att prata lite och såg på mig att jag hade ont. Hon trodde också att jag hade havandeskapsförgiftning och talade om att jag knappast skulle få åka hem innan helgen (bläh, kändes sådär). Tillslut bestämde hon också att ett nytt UL och ny undersökning av tappen skulle göras under dagen.

Mamma kom på besök under dagen ock jag försökte fördriva tiden på bästa sätt. Fick också värkstillande dropp då sd återigen kommit tillbaka med 15 min mellanrum.

Vid 16.30 kom läkaren och hämtade mig för UL. Barnen mådde bra och såg, enligt barnläkaren, ut som att de låg i fighter-position - redo att ta an världen. Och tur var väl det.. för i nästa stund, vid undersökningen av tappen säger förlossningsläkaren; Det där ser ut som en navelsträng på väg ut.

Det kändes som att jag skulle kvävas i just det ögonblicket och jag grät hysteriskt. Läkaren tittade lite och upptäckte att jag nu var öppen 3-4 cm och jag fick strängt sängläge, endast gå på toaletten, jag fick inte ens gå tillbaka till mitt rum. Läkaren sa att de skulle försöka förhala en förlossning så länge som möjligt men barn skulle det bli inom de närmaste dagarna, eller kanske redan under kvällen.

Jag ringde till mamma och pappa i panik och sedan till Miki som alla kom så snart de kunde. Varje gång jag tänkte på att barnen snart skulle komma brast jag ut i tårar. Jag var så rädd, de var ju så små fortfarande. Hur skulle de klara sig utanför magen?!
Värkarna kom tätare och tätare, droppet hjälpte inte alls. Läkaren bestämde att man inte längre kunde vänta utan ett kejsarsnitt skulle bokas in. Detta var någon gång efter 18 och vid 19 kom de och hämtade oss för operation.
19.49 och 19.50 är som sagt våra små sen födda. :)

På uppvaket fick jag sen ligga i nästan tre timmar. Försökte sova lite men hjärnan var alltför uppvarvad och tankarna skenade. Tänkte att barnen kanske ångrade sig, att de egentligen kanske inte ville ut men nu fanns det ju inget man kunde göra. Haha.. Var helt snurrig i skallen. Kunde knappt förstå att det var mina barn som jag väntade på att få träffa, kändes så konstigt.
Miki kom ner till mig och så snart bedövningen gått ut tillräckligt ur kroppen kunde vi få åka upp till BB. Det dröjde dock till 01.30 innan jag fick komma in på neo och träffa barnen.

Det är ingen lätt syn.. att se sina barn med en massa slangar och maskiner som piper. Men det var fantastiskt, och lite overkligt ändå, att se de små bebisarna i sina kuvöser. Båda hade c-pap och syrgas som hjälp vid andningen men annars så sa personalen att det var okej med båda barnen, vilket var lite svårt att ta in vid bara synen av de. Allt var så nytt och vi visste inte vad vi kunde förvänta oss och vad som var "normalt" men vi fick bara lita på personalens ord.

Trodde sömnen skulle lysa med sin frånvaro den natten men efter en spruta mot smärtan så somnade jag nån timme senare. Somnade om och vaknade igen och sådär höll det sen på fram tills att det var dags att kliva upp.

Bilderna är på Ella och Oliver, 1 dag gamla. :)


<3

Det är många som har ställt frågan - varför kom Oliver och Ella så mycket tidigare?

Tvillingar brukar i regel ha en tendens att komma tidigare än enlingar - tror jag läste någonstans att va 60 % föds innan graviditetsvecka 36. Men ibland vill de också komma ännu tidigare. I varje bok vi har läst så säger de att man ska vara beredd på att tvillingar kan komma när som helst efter vecka 25.
Självklart tänkte jag också tanken att våra små kunde komma tidigare men eftersom att hela graviditeten varit komplikationsfri (bortsett från foglossningen och sammandragningarna (sd), som inte var över det normala) så la jag inte alltför mycket energi på att oroa mig för det.

Under påskhelgen började jag känna mig tröttare och segare. Minsta lilla ansträngning tog musten ur mig och på kvällarna kom sammandragningarna med jämna mellanrum medan jag vilade i soffan. Men de försvann igen under natten.

Natten till tisdagen, 2 april, så försvann inte sammandragningarna under natten som de gjort. Jag fick knappt någon sömn och det gjorde riktigt ont. Ringde till sjukvårdsupplysningen som tog kontakt med förlossningen och jag fick åka upp för en kontroll. Då hade jag sammandragningar varje 15:e minut.
På förlossningen gjorde de en ctg (ett sätt att mäta barnens hjärtljud/rörelser samt sammandragningar. Sköterskan frågade mig om jag hade några sd under tiden och jag svarade att de kommer fortfarande var 15:e minut. Hon tyckte det var konstigt då ctg:n inte registrerat några och sa att det säkert bara var barnen som "bråkade med mig". Kommer ihåg att jag kände mig dum just då som hade åkt upp i "onödan". De hade ändå bestämt att göra ett ultraljud för att kolla så att barnen mådde bra och för att kolla så att tappen inte var påverkad. Ultraljudet visade att barnen mådde bra och hade vuxit men läkaren tyckte sig se en påverkad tapp och undersökningen visade att den nästintill var utplånad och att jag redan öppnat mig lite.

Chocken och paniken som uppstod vid det tillfället går knappt att beskriva. Min första tanke var att vi inte alls var beredda på att ta emot våra barn, ingenting var ju färdigt hemma. Jag fick kortison för barnens lungmognad och bricanyl för att stanna av sd och värkar och jag skulle bli inlagd en natt för observation.
Jag hade mamma med mig och det är jag verkligen tacksam över. Miki var tvungen att jobba och jag hade knappast förväntat mig att bli inlagd. Han kom dock flygande från jobbet med en övernattningsväska till mig. :)

Mådde lite bättre under dagen men var otroligt trött. Undersökningen av tappen gjorde så att jag nu blödde också och hade en molande värk i magen. Personalen på förlossningen tyckte dock inte att det lät så farligt och sa att det var normalt. Jag längtade bara till att det skulle bli onsdag eftermiddag så att jag kunde få åka hem igen.

Fortsättning följer..

Det blir inte alltid som man tänkt sig men det betyder inte att det inte blir bra.

Den 3 april, i vecka 30+1, efter ett akut kejsarsnitt föddes våra små hjärtan. <3
Oliver kom 19.49 (och blev därmed storebror), och vägde 1333 gram. Ella kom 19.50 och vägde 1300 gram. Båda var de 38 cm långa.
Efter 5 veckor på neonatalavdelningen på Mälarsjukhuset här i Eskilstuna och ytterligare 5 veckor med hemsjukvård blev vi äntligen utskrivna från sjukhuset den 10 juni, en dag innan deras BF dag.

Båda barnen har mått jättebra hela tiden, vilket vi är enormt tacksamma för, de har bara varit lite små. Det har hittills varit en fantastiskt, omtumlande resa som jag tänkte försöka dela med mig av (om det nu finns någon kvar som läser förstås :) )

Idag är bebisarna 18,5 veckor gamla (8,5 veckor korrigerat) och på senaste besöket på BVC visade det sig att båda barnen vuxit en hel del.
Oliver väger nu 5530 gram och är 60 cm lång. <3
Ella väger nu 5210 gram och är 58 cm lång.

På bilderna kan ni se

Oliver, 6 dagar gammal, ca 1200 gram liten och Ella, 4 dagar gammal, ca 1200 gram liten.

Och en bild på Oliver och Ella nu. :)

<3

Togs på Påskafton, i vecka 29+4

Sen i tisdags har jag kört en fruktfasta (med inspiration från Sara - www.storblirliten.se). Fastan går ut på att endast äta frukt som fast föda och dricka vatten (och fruktjuice om man vill). Tänkte köra på tills imorgon kväll för att på lördag börja äta mindre portioner mat.

Det har gått riktigt bra och jag har inte fuskat en enda gång. :) Vet inte om jag själv trodde på att jag skulle klara det, haha. Men det har gått.
Idag är det lite jobbigt bara. Har känt mig rätt hungrig men dricker en massa vatten så känns det bättre.
Känner konstigt nog redan skillnad på kroppen, känner mig lättare på något sätt. :) Igår promenerade jag dessutom 8 km - fram och tillbaka till Ica Maxi tillsammans med Carro, Laura och My. Skönt att röra på sig. :)

Nu ska jag äta lite middag.

Puss <3

Känns så skönt att ha detta svart på vitt nu! :) Jag har gått ut som diplomerad Key Account Manager med VG i alla kurser!! Det är första gången i mitt liv som jag har högsta betyg i alla ämnen. Det känns verkligen som en personlig seger och ett bevis på att de senaste årens slit varit värt det. :D Jag känner mig stolt och glad.

På lördag firar jag min examen tillsammans med min familj och mina vänner och sen slutar jag tjata om detta. ;) Har bara velat dela min glädje med er.

Puss <3

Bild från idag och ceremonin. :)

till skolan för sista gången. Det är dags för examensceremoni. :D
Idag blir det officiellt att jag faktiskt är klar med två år av studier! Lite spänd över vad för betyg jag fick på praktiken. Det känns som det är lite avgörande för tillfället. ;)

Uppdaterar er när jag är på väg hem. :)

Vi är så jäkla bra! ;D

Kan knappt fatta det!
Två år har gått så jävla fort! Och nu är det slut! Känns helt sjukt!

Gårdagen var helt fantastisk!
Presentationen gick bra och examensarbetet resulterade i ett VG för min del. För min egen skull så valde jag att göra min presentation som nummer två i klassen. För att bespara mig nervositeten. Haha.. Nu är det bara LIA betyget kvar att få reda på.

När skolan var slut satte vi oss i parken och skålade i champagne! Solen sken och humöret var verkligen på topp! :D
Middagen åt vi på Vassa Eggen. Vilken fantastisk mat de har där! Såå gott. :)
Det blev lite drinkar på Utecompagniet och kvällen avslutades på The Soap Bar. Vid tre stapplade jag och Sara mot hotellet och jag däckade nästan direkt när huvudet slog mot kudden.

Idag är jag sliten..
Jag och Sara var uppe för frukost vid efter nio och sen slöade vi i sängen fram till utcheckningen. En glass och Ramlösa ananas fick det bli i solen i väntan på tåget och nu är jag på väg hem. :) får se vad dagen bjuder på. Hoppas på att det ska vara sommar i Eskilstuna också.

Jag är examinerad Key Account Manager!! Det känns heeelt sjukt. :D

På väg mot Stockholm och sista examinationen! Examensarbetet ska presenteras och jag är såå nervös och trött!

Att få mindre än 3 timmars sömn natten innan sista presentationen är inget jag rekommenderar. Av någon oförklarlig anledning kunde jag inte sova. Jag gäspade men låg och vände och vred mig tills jag somnade någon gång efter 04! När klockan ringde 06.30 kändes det som att jag tagit en power nap. Är för tillfället så trött att jag mår illa!
Det är längesen jag startade dagen med en red bull men idag är det verkligen läge för det kan jag lova.

Ska nog ta en extra power nap här på tåget. Jag har ju lite tid kvar. ;)

Önska mig lycka till!

Puss <3

Med min älskade lilla flicka! <3

Fyra härliga lediga dagar har passerat lite fortare än man kanske velat.

I onsdags jobbade jag min enda dag denna vecka. Hade väldigt mycket att göra så dagen for förbi som ett skott. Skickade in mitt examensarbete också vilket kändes så jäkla bra!
På kvällen blev det middag med Carro, Laura och My. Såå mysigt. :)

Torsdag jobbade jag med presentationen nästan hela dagen. Var ute i Vilsta och gick 5:an innan jag plockade upp kära svägerskan och vi åkte ut till Borsökna till Dragica.

Fredag startade jag och Philippa morgonen med milen i Vilsta och sen var jag och Miki hos mina föräldrar på eftermiddagen.

Gårdagen spenderades på stan med lite shopping och fika i solen med Carro, Laura och Jade. Vi var hemma hos oss och smakade på bubblet som vi ska ha till bröllopet och sen gick vi vidare till Kroatiska föreningen.

Idag kan jag inte skjuta på presentationen nå mer! Imorgon är det dags! Imorgon tar jag examen!!
Kan knappt förstå det själv! Att två år har gått så fort. :) Har redan magont och handsvett inför morgondagens presentation. Det är som vanligt med andra ord. ;)

Nu måste jag fortsätta.. Kanske man hinner njuta av denna fina dag också. :)

Puss <3

härliga söndag!

Vaknade efter 8.30 och såg att solen lyste in genom persiennerna. Miki åkte och fiskade efter sju imorse så jag skickade meddelande till Philippa för att se om hon ville gå milen i Vilsta med mig. 9.30 var vi iväg. :D Skönt att starta dagen med en lång PW i solen! Sen förra söndagen har jag promenerat strax över strax över 3 mil, plus vardagsmotionen, så jag känner mig rätt nöjd. ;)

Har suttit i solen på gården och njutit lite och nu är det dags för en dusch. Ska och på öppet hus med Mary Kay ock träffa fina Marie lite. Sen tänkte jag ta tag i det sista av examensarbetet. Det är bara lite småfix kvar sen är rapporten färdig. Tänkte ta tag i presentationen imorn och på tisdag då jag är ledig. Det är en rätt slapp vecka man har framför sig då jag bara jobbar på onsdag. :) Mer tid för examensarbetet i alla fall. Snart är det slut! :D

var fullspäckad med aktiviteter. :)
Började dagen med en PW! Det är dags att ta tag i motionen nu om man ska se någorlunda fin ut till bröllopet. ;)
Lite över 6km blev det på en dryg timmes promenad. Kände mig rätt nöjd när jag kom hem. Haha

Sedan kalasades det en del resten av dagen. Milian fyllde hela 1 år i tisdags och hade kalas igår. Massa gott fika och trevligt sällskap. :)
Efter det åkte vi på kalas hos Irena för att fira henne och Gabi. :) Alltid lika trevligt. Försökte hålla mig borta från alla kakor och bakelser men det var inte det lättaste. ;)
Väl hemma blev det lite bröllopsplanering innan läggdags. Somnade nästan innan huvudet slog i kudden. Skönt! :)

Fler dagar med familj och vänner röstar vi för! :)