Utmaning..
Körde lillebror till jobbet och tog en sväng förbi stan då jag ville hämta ut papper från Vuxenförvaltningen.
Jag ska alltså söka jobb som personlig assistent.
Det, mina vänner, är en större utmaning än vad jag någonsin utsatt mig själv för.
Då jag alltid har sagt att jag verkligen beundrar människor som orkar jobba med sånt och att jag inte tror att jag skulle palla med det.
Men om man inte provar så kommer man jue aldrig att få veta om man klarar det heller.
Man kan inte leva sitt liv med alla 'om', 'men', 'kanske' osv..
Det har jag verkligen lärt mig under det senaste året.
Satsar man ingenting kan man inte heller vinna någonting..
Det värsta som egentligen kan hända är att jag upptäcker att jobbet inte var någonting för mig.
Och då kan jag jue sluta.. Värre än så behöver det jue inte bli.
Kommer förstås att fortsätta leta jobb..
Jag har några platser som det skulle vara intressant att jobba på.
Sen får man jue se hur långt man kommer på det.
Det känns skönt idag..
Första dagen på en vecka då jag kan vakna och spendera en dag utan att jag känner att jag vill gråta hela tiden.
Klumpen i magen har nästan, observera nästan, försvunnit och det känns faktiskt rätt så bra idag.
Känner mig inte helt kry dock.. kroppen är seg och jag känner mig bara allmänt hängig. :S
Jaja.. får se vad kvällen har att bjuda på.
Kan hända att soffan och tv:n blir mitt sällskap även denna kväll..
Men det visar sig.
Pusa
/Sanna
