Tankar..
Usch, hur är det meningen att man ska kunna sova när man inte kan stänga av tankarna..??
Fytioelva tankar som verkligen inte vill sälla sig till ro.
När man varit iväg ett tag så får man ett bättre perspektiv till, vissa, saker..
Förstår t.ex inte det här med skitsnack.. Vuxna människor som inte har nått bättre för sig än att prata illa om någon annan bakom ryggen.
Vad är vi egentligen.. 14??!!
Nee, själv har jag lyckats bli rakare och ärligare och säger till om det är något jag tycker är fel.
Orka gå igenom livet och inte våga säga något..
Min tid i Amsterdam gjorde mig starkare, trots en del mindre roliga händelser, och jag känner och vet nu vad jag är värd.
Jag vet, på ett par plan i alla fall, vad jag vill och vart jag ska ta vägen.
Observera att detta betyder inte att hela mitt liv har utstakats och att jag har hela livet planerat.
Saken är bara den att jag blivit säkrare på vad det är som är rätt och att jag inte är rädd för att chansa längre.
Om Amsterdam lärde mig något så är det verkligen att våga ta chansen.. Det är inte mycket man kan förlora.
Sen är det det här med skitsnack igen..
Om man vet att man har så mycket att säga till en person, hur säger man det på ett bra sätt?
Det behöver jue inte alltid vara skitsnack det handlar om..
Ibland kan det vara svårare att vara ärlig om vissa känslor än andra.
Hur kan man ha orden på tungan, tillfället att säga de högt och ändå känna att det är omöjligt.
Orka vara osams om något som är gammalt och inte alls viktigt..
Jag skulle så gärna vilja finnas där.. men hur gör man?
Jag har varit hemma i snart fyra veckor..
Lika längesen är det som jag drack någon form av alkoholhaltig dryck!
Eller vänta nu.. nu ljög jag.
Jag drack jue lite cider och vin tillsammans med Carro under den första veckan jag var hemma.
Men det är också allt..
Kan tala om att jag verkligen känner för att bara ta en kväll med en massa vin och cider och en riktigt ordentlig fest.
Shaka lite eller till och med bara sitta och umgås.
Undra om man kanske kan locka med Carro ut på lördagkväll när jag slutat jobba.
Skulle jue inte sitta helt fel kanske.. :)
Känns som att det är på tiden!
Jag saknar mina Italienska änglar också..
Har haft lite kontakt med de över mejlen och de uppdaterar mig på vad som händer borta i Amsterdam.
Veronica har inte länge kvar innan även hon flyttar tillbaka till Italien.
Hon har jue ändå sin älskade där och jag kan förstå att hon vill vara med honom.
Folk frågar mig fortfarande varför jag kom hem..
I ärlighetens namn så vet jag faktiskt inte! Det bara kändes som att jag var tvungen att komma tillbaka och ta reda på vad det är jag verkligen vill med mitt liv.
Jag har kommit, som jag sa tidigare, en bit på vägen.. Men allt är jue självklart inte klart.
Det är svårt att säga varför jag kom hem.. och att försöka förklara något som jag själv inte riktigt är klar över är inte så lätt.
Hemma i Sverige ska jag i alla fall stanna ett tag nu..
Får se hur det känns efter att jag kommer hem från Kroatien!
Åh, Kroatien..
Jag vet att jag tjatar! Men det är det som håller mitt humör uppe just nu.
Tänk bara på solen, värmen, havet, maten, musiken, klubbarna, drinkarna, människorna!
Hur underbart kommer det inte att bli?!?!
Ojdå, det här inlägget är jue verkligen om allt och inget..
Men det är väl så det kan bli ibland.
Har i alla fall fått ur mig några av de tankar som snurrar i huvudet.
Andra vill jag nog hålla för mig själv..
Kanske får ta och försöka sussa lite nu..
Sanna
saknar..
Fytioelva tankar som verkligen inte vill sälla sig till ro.
När man varit iväg ett tag så får man ett bättre perspektiv till, vissa, saker..
Förstår t.ex inte det här med skitsnack.. Vuxna människor som inte har nått bättre för sig än att prata illa om någon annan bakom ryggen.
Vad är vi egentligen.. 14??!!
Nee, själv har jag lyckats bli rakare och ärligare och säger till om det är något jag tycker är fel.
Orka gå igenom livet och inte våga säga något..
Min tid i Amsterdam gjorde mig starkare, trots en del mindre roliga händelser, och jag känner och vet nu vad jag är värd.
Jag vet, på ett par plan i alla fall, vad jag vill och vart jag ska ta vägen.
Observera att detta betyder inte att hela mitt liv har utstakats och att jag har hela livet planerat.
Saken är bara den att jag blivit säkrare på vad det är som är rätt och att jag inte är rädd för att chansa längre.
Om Amsterdam lärde mig något så är det verkligen att våga ta chansen.. Det är inte mycket man kan förlora.
Sen är det det här med skitsnack igen..
Om man vet att man har så mycket att säga till en person, hur säger man det på ett bra sätt?
Det behöver jue inte alltid vara skitsnack det handlar om..
Ibland kan det vara svårare att vara ärlig om vissa känslor än andra.
Hur kan man ha orden på tungan, tillfället att säga de högt och ändå känna att det är omöjligt.
Orka vara osams om något som är gammalt och inte alls viktigt..
Jag skulle så gärna vilja finnas där.. men hur gör man?
Jag har varit hemma i snart fyra veckor..
Lika längesen är det som jag drack någon form av alkoholhaltig dryck!
Eller vänta nu.. nu ljög jag.
Jag drack jue lite cider och vin tillsammans med Carro under den första veckan jag var hemma.
Men det är också allt..
Kan tala om att jag verkligen känner för att bara ta en kväll med en massa vin och cider och en riktigt ordentlig fest.
Shaka lite eller till och med bara sitta och umgås.
Undra om man kanske kan locka med Carro ut på lördagkväll när jag slutat jobba.
Skulle jue inte sitta helt fel kanske.. :)
Känns som att det är på tiden!
Jag saknar mina Italienska änglar också..
Har haft lite kontakt med de över mejlen och de uppdaterar mig på vad som händer borta i Amsterdam.
Veronica har inte länge kvar innan även hon flyttar tillbaka till Italien.
Hon har jue ändå sin älskade där och jag kan förstå att hon vill vara med honom.
Folk frågar mig fortfarande varför jag kom hem..
I ärlighetens namn så vet jag faktiskt inte! Det bara kändes som att jag var tvungen att komma tillbaka och ta reda på vad det är jag verkligen vill med mitt liv.
Jag har kommit, som jag sa tidigare, en bit på vägen.. Men allt är jue självklart inte klart.
Det är svårt att säga varför jag kom hem.. och att försöka förklara något som jag själv inte riktigt är klar över är inte så lätt.
Hemma i Sverige ska jag i alla fall stanna ett tag nu..
Får se hur det känns efter att jag kommer hem från Kroatien!
Åh, Kroatien..
Jag vet att jag tjatar! Men det är det som håller mitt humör uppe just nu.
Tänk bara på solen, värmen, havet, maten, musiken, klubbarna, drinkarna, människorna!
Hur underbart kommer det inte att bli?!?!
Ojdå, det här inlägget är jue verkligen om allt och inget..
Men det är väl så det kan bli ibland.
Har i alla fall fått ur mig några av de tankar som snurrar i huvudet.
Andra vill jag nog hålla för mig själv..
Kanske får ta och försöka sussa lite nu..
Sanna
saknar..
