Promenad längs "memory lane"
I brist på tvprogram, böcker och energi för att ge sig ut på promenad så loggade jag in jag Lunarstorm, något som inte händer alltför ofta nuförtiden..
Allvarligt talat så vet jag inte ens varför jag har kvar en Lunar.. känns jue ganska meningslöst i en tid av Facebook och allt annat som man kan använda sig av för att hålla kontaken med sina avlägsna vänner och bekanta.
Men.. i alla fall..
Loggade in på Lunarstorm och kikade in bland mina gamla blogginlägg där..
Hittade inlägg från 2002!! Har fördrivit ett par timmar med att läsa igenom dessa inlägg.
Har skrattat åt mig själv och minnena som spelats upp i huvudet under tiden jag läste dessa ibland totalt meningslösa inlägg. Det är helt sjukt vad man har hittat på under åren som har gått.
Blev själv nästan lite rädd när jag läste vissa inlägg! ;)
Insåg också, för vilken gång i raden?, hur mycket känslor man kan få ner i skrift.
Det är nästan så att man kan ta på en del av känslorna som man ibland präntar ner antingen på papper eller på datorn.
Kan känna mig tacksam att man faktiskt kan gå tillbaka och minnas vad man har gjort, hur man har känt, vilka människor man hade i sitt liv under olika perioder av sitt liv.
Kanske är det lite därför som man känner att man kanske inte skulle vilja radera just en Lunar.. som man ändå har haft i tusen år känns det som.. och trots att man sällan är inne så kan det vara en enorm tröst att kunna ta sig in och få tillbaka dessa minnen någon gång då och då.
Ännu en gång så inser man också att det livet som man levt kanske inte är så trist ,som man tycker att det är när man är mitt uppe i det.. Som sagt; allt är jue relativt!
Ska man orka piska iväg sig själv på en promenad?
Tål att tänkas på..
Allvarligt talat så vet jag inte ens varför jag har kvar en Lunar.. känns jue ganska meningslöst i en tid av Facebook och allt annat som man kan använda sig av för att hålla kontaken med sina avlägsna vänner och bekanta.
Men.. i alla fall..
Loggade in på Lunarstorm och kikade in bland mina gamla blogginlägg där..
Hittade inlägg från 2002!! Har fördrivit ett par timmar med att läsa igenom dessa inlägg.
Har skrattat åt mig själv och minnena som spelats upp i huvudet under tiden jag läste dessa ibland totalt meningslösa inlägg. Det är helt sjukt vad man har hittat på under åren som har gått.
Blev själv nästan lite rädd när jag läste vissa inlägg! ;)
Insåg också, för vilken gång i raden?, hur mycket känslor man kan få ner i skrift.
Det är nästan så att man kan ta på en del av känslorna som man ibland präntar ner antingen på papper eller på datorn.
Kan känna mig tacksam att man faktiskt kan gå tillbaka och minnas vad man har gjort, hur man har känt, vilka människor man hade i sitt liv under olika perioder av sitt liv.
Kanske är det lite därför som man känner att man kanske inte skulle vilja radera just en Lunar.. som man ändå har haft i tusen år känns det som.. och trots att man sällan är inne så kan det vara en enorm tröst att kunna ta sig in och få tillbaka dessa minnen någon gång då och då.
Ännu en gång så inser man också att det livet som man levt kanske inte är så trist ,som man tycker att det är när man är mitt uppe i det.. Som sagt; allt är jue relativt!
Ska man orka piska iväg sig själv på en promenad?
Tål att tänkas på..
