Måndag 20/4
Det känns som att den senaste veckan har varit evighetslång.. Som att det borde ha passerat, minst, två veckor. Men det har det inte och idag ärdet en vecka sen farmor lilla hamnade på sjukhuset igen.
Jag önskar att någon hade berättat för mig tidigare om hennes sjukhusvistelse veckan innan. Då kanske jag hade kunnat kommit hem tidigare. Men eftersom jag inte fick veta förrän dagarna innan hon fick lämna sjukhuset igen så var det som att det inte var nån fara.
Men jag kan inte släppa tanken på att jag kanske hade kunna varit hemma när det hände. Jag önskar verkligen att jag hade varit det.
------
På mitt rum ser det ut som att en bomb har exploderat. Jag försökte mig på att börja packa idag. Men jag funderar fortfarande på hur jag ska organisera med vissa saker och göra det på bästa sätt, samt vad jag ska packa och vad jag ska lämna kvar uppe.
Tanken är väl att det ska bli en liten utgång på onsdag. Så jag kan få säga hejdå till de flesta. Det blir nog roligt.
Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva om. Ingenting är riktigt som det ska och allting känns bara så konstigt. Så jag tror att jag avslutar.
Pusa,
Sanna
