Torsdag 29/1
Idag har jag;
* Ring till mitt gamla jobb i Amsterdam.
* Ringt till skatteverket i Holland.
* Varit tvungen att ringa Michiel.
Mycket Holländska samtal alltså..
Första samtalet gick jättebra. Jag behövde bara be om att de skickar mitt årsbesked till min svenska adress så jag har den till när jag ska deklarera för den Holländska skatten.
Andra samtalet till skatteverket gick väl mindre bra. När jag kom fram dit så frågade jag vänligt om personen i andra änden pratade Engelska och får något till svar på Nederländska (Holländska). Huh?!
Hon svarar då på Engelska att hon inte får hjälpa mig på engelska, hon Måste alltså prata Nederländska. Och mitt ordförråd som är begränsat till 'hej, hur mår du', typ! Aaaaarrrrggghhh.
Jag som behöver veta om min svenska adress kom fram till de när jag skrev ut mig ur landet och flyttade hem!! För annars måste jag skicka in en skriftlig anmälan på att jag bytt adress och det kan jue ta hur lång tid som helst.
Och det är snart dags att deklarera i Holland!! Skiiiit!
Jag har varit ganska lyckligt ovetande den senaste tiden om hur svårt det faktiskt var att få hjälp från vissa myndigheter i Holland, i alla fall om man inte pratade språket.
Så jag såg ingen annan utväg än att ringa till Michiel.. som jag inte pratat med på år och dar känns det som.
Men jag plockade i alla fall upp telefonen och ringde
Det gick bra.. han skrattade lite åt mig och min olycka men lovade att hjälpa mig att ringa till de för att höra efter vad som pågår. Så det känns jue skönt det i alla fall.
Blir så fruktansvärt irriterad när saker och ting inte går så lätt och smidigt som jag hoppats på..
Men inte är livet en dans på rosor inte! Det har vi fått erfara ett x antal gånger.
Fast jag känner mig just nu väldigt positiv till saker och ting i alla fall. Trots mina bakslag idag! Men vafasen, det är inget som man dör av direkt. Det är tur att man har folk man kan ringa i nödsituationer! ;)
Känner mig smått irriterad över andra saker också.. som människor som lever med så hög dubbelmoral att de tillslut tappar bort sig själva, inte ser sina egna fel! Varför är vissa människor på det sättet?
Vissa personer har blivit mindre 'attraktiva' i mina ögon bara under den senaste veckan jag varit hemma.
Hur orkar man leva sitt liv på det sättet?
Idag ska jag jobba lite.. i Tuna Park!
Var inne och hälsade på min gamla chef och han frågade mig vad jag hade för mig nu och sen frågade han om inte jag kan tänka mig att jobba idag. Och självklart kan jag göra det.. när jag ändå inte har nått viktigare som händer.
Som sagt.. det är skönt att slappa ett par dagar, men sen börjar man klättra på väggar. Inge roligt!
Vi får väl se hur det känns att jobba igen.
Nehe, om man skulle ta och göra sig iordning lite kanske..
Pusa,
Sanna
* Ring till mitt gamla jobb i Amsterdam.
* Ringt till skatteverket i Holland.
* Varit tvungen att ringa Michiel.
Mycket Holländska samtal alltså..
Första samtalet gick jättebra. Jag behövde bara be om att de skickar mitt årsbesked till min svenska adress så jag har den till när jag ska deklarera för den Holländska skatten.
Andra samtalet till skatteverket gick väl mindre bra. När jag kom fram dit så frågade jag vänligt om personen i andra änden pratade Engelska och får något till svar på Nederländska (Holländska). Huh?!
Hon svarar då på Engelska att hon inte får hjälpa mig på engelska, hon Måste alltså prata Nederländska. Och mitt ordförråd som är begränsat till 'hej, hur mår du', typ! Aaaaarrrrggghhh.
Jag som behöver veta om min svenska adress kom fram till de när jag skrev ut mig ur landet och flyttade hem!! För annars måste jag skicka in en skriftlig anmälan på att jag bytt adress och det kan jue ta hur lång tid som helst.
Och det är snart dags att deklarera i Holland!! Skiiiit!
Jag har varit ganska lyckligt ovetande den senaste tiden om hur svårt det faktiskt var att få hjälp från vissa myndigheter i Holland, i alla fall om man inte pratade språket.
Så jag såg ingen annan utväg än att ringa till Michiel.. som jag inte pratat med på år och dar känns det som.
Men jag plockade i alla fall upp telefonen och ringde
Det gick bra.. han skrattade lite åt mig och min olycka men lovade att hjälpa mig att ringa till de för att höra efter vad som pågår. Så det känns jue skönt det i alla fall.
Blir så fruktansvärt irriterad när saker och ting inte går så lätt och smidigt som jag hoppats på..
Men inte är livet en dans på rosor inte! Det har vi fått erfara ett x antal gånger.
Fast jag känner mig just nu väldigt positiv till saker och ting i alla fall. Trots mina bakslag idag! Men vafasen, det är inget som man dör av direkt. Det är tur att man har folk man kan ringa i nödsituationer! ;)
Känner mig smått irriterad över andra saker också.. som människor som lever med så hög dubbelmoral att de tillslut tappar bort sig själva, inte ser sina egna fel! Varför är vissa människor på det sättet?
Vissa personer har blivit mindre 'attraktiva' i mina ögon bara under den senaste veckan jag varit hemma.
Hur orkar man leva sitt liv på det sättet?
Idag ska jag jobba lite.. i Tuna Park!
Var inne och hälsade på min gamla chef och han frågade mig vad jag hade för mig nu och sen frågade han om inte jag kan tänka mig att jobba idag. Och självklart kan jag göra det.. när jag ändå inte har nått viktigare som händer.
Som sagt.. det är skönt att slappa ett par dagar, men sen börjar man klättra på väggar. Inge roligt!
Vi får väl se hur det känns att jobba igen.
Nehe, om man skulle ta och göra sig iordning lite kanske..
Pusa,
Sanna
