Torsdag 14/5
Det har varit en jobbig vecka fylld av tårar men också skratt.
Som jag sa tidigare, att ta reda på en annan människas liv är inte lätt men det finns mycket gott som kommer ur det också. Det är så mycket minnen som dykt upp under de senaste dagarna och vi har skrattat ganska mycket. Dessutom har jag umgåtts mycket med min familj.
Jag kämpar fortfarande lite med skuldkänslor över att jag faktiskt inte var här när Mummo gick bort, fast inte lika mycket som tidigare. För jag vet jue att det inte går att göra något åt det nu. Men det känns ändå i hjärtat.
Kanske känns det lite grann som att man tagit allt för givet.
Jag får skuldkänslor när jag tänker på hur många gånger Mummo sa till mig att jag skulle komma och hälsa på och jag inte riktigt hade tiden till det pga jobb och annat som gick före.
Fast jag inte riktigt fanns där för henne jämt så var hon alltid där för mig.
Imorn är Mummos begravning och jag kan inte påstå att jag ser fram emot den speciellt. Fast vem kan säga att man ser fram emot nått sånt? Men det blir ett avslut och ett värdigt avsked.
Det är tomt utan henne och jag har fortfarande svårt att förstå att hon faktiskt är borta. Det känns ibland som att hon ska dyka upp där i vardagsrummet i hennes lägenhet och bara titta på alla saker och skaka på huvudet.
Jag vet inte hur jag ska klara av morgondagen när jag nu sitter här på soffan och gråter bara vid tanken på att hon ska ligga där i kistan. Men det måste gå..
Nu måste jag försöka sova lite grann.. har en tidig och antagligen lång dag framför mig.
Vila i Frid lilla Mummo.. Du finns i mina tankar och mitt hjärta! ♥
